Somliga böcker är för bra!

Ibland stöter man på böcker som överraskar och överrumplar. Och som sedan följer – kanske förföljer – en år efter år, decennium efter decennium. Sådana böcker är för bra för att vara out-of-print!

Ibland stöter man på böcker som överraskar och överrumplar. Och som sedan följer – kanske förföljer –  en år efter år, decennium efter decennium. Sådana böcker är för bra för att vara out-of-print!

En sådan bok för mig (och många andra!) är Den evangeliska teologin av Karl Barth (1886–1968). Barth brukar beskrivas som 1900-talets viktigaste teolog och “har kommit att bli en teologisk klassiker likt sådana som Irenaeus, Augustinus, Thomas av Aquino, Luther, Calvin och Schleiermacher”, som Arne Rasmusson uttrycker det i ett nyskrivet förord. Debatten om Barths sätt att bedriva teologi har fortsatt med växande intensitet världen över. Så har det också varit i Sverige – där han har blivit “den andre” som teologer måste förhålla sig till.

Barth brukar beskrivas som 1900-talets viktigaste teolog.

När jag som ung teologistudent började läsa Den evangeliska teologin, alldeles i början av 80-talet, visste jag en hel del om både Barth och om teologi. Eller kanske inte… förrän jag läste just den här boken. Bortom vanliga stereotyper om teologi som något verklighetsfrämmande, dogmatiskt, ovetenskapligt eller onödigt, skildrar Barth teologin som något som berör hela livet, som utmanar och överraskar. Evangelisk teologi kännetecknas, säger han, inte endast av kritisk reflektion, utan i lika hög grad av sådant som glädje, anspråkslöshet och frihet.

Fram träder bilden av en teologi och ett teologiskt arbete där Gud och Guds handlande i Israels historia och i Jesus Kristus står i centrum (alltså inte ett “gudsbegrepp” i allmänhet). Det är en teologi som aldrig kan bli färdig, en teologi som präglas av förundran och häpnad, överlåtelse och tro. Den har dock sina faror, säger Barth, såsom ensamhet, tvivel och anfäktelse, men bärs samtidigt av ett hopp. I allt detta framhåller han behovet av sådana dygder som ödmjukhet, urskillning, uthållighet och mod. Och därmed formas ett teologiskt arbete vars grundton är bönen som går hand i hand med studiet, som finns till för att tjäna Gud, kyrkan och världen och som bottnar i den kärlek som bär tillvaron.

Det är en teologi som aldrig kan bli färdig, en teologi som präglas av förundran och häpnad, överlåtelse och tro.

Den evangeliska teologin är Barths sista föreläsningsserie som professor där han reflekterar över sitt livslånga arbete – fem år som student, tolv år som pastor och sedan fyrtio år som professor. Med värme och djup, precision och poetisk klang förmedlade boken där på 80-talet, men i lika hög grad idag 40 år senare, insikt, inspiration och utmaning. Det här har för mig blivit en bok som jag har fortsatt att återvända till. Och jag fortsätter att bli att bli överraskad, provocerad och glad!

Och jag fortsätter att bli att bli överraskad, provocerad och glad!

Boken kom ursprungligen 1962 och på svenska 1965. Libris förlag gjorde ett nytryck 1981. Men boken har nu länge varit out-of-print. Men den är för bra för att fortsätta vara det! Och därför ger Spricka förlag ut den igen, som den första boken i förlagets klassiker-serie: “Spricka förlag | Klassiker”. Boken innehåller nu ett nyskrivet förord av Arne Rasmusson (professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet) och även Barths eget korta förord som inte har funnits med i tidigare svenska utgåvor.

Det här är en bok för teologistudenten, den akademiska teologen, pastorn, prästen, församlingsledaren, ja, för alla som på något sätt är intresserade av teologi!

Boken kommer den 2 oktober. Läs mer på bokens sida.

Ett videoklipp från Spricka förlags Facebook-sida:

Första boken i Spricka förlags klassiker-serie är på G! Och det blir en bok av ingen mindre än Karl Barth, som brukar…

Publicerat av Spricka förlag Onsdag 16 september 2020
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på pinterest
Dela på email