När lidandet får ett namn
Det finns frågor som inte tål att hanteras på avstånd. Frågan om lidandet är en sådan. Den kan diskuteras filosofiskt, teologiskt och själavårdande – men förr eller senare måste någon som själv lider få tala.
I När lidandet får ett namn: Om mörker, efterföljelse och hopp är det Holger Klintenberg som talar. Han skriver utifrån erfarenheten av svår ME/CFS och en lång sjukdomstid då kroppen inte längre bar, språket tunnades ut och livet krympte till det mest elementära: att uthärda, vänta, hoppas, överleva. Hans texter är inte putsade för att passa en from genre. De är raka, ibland outhärdliga, och därför nödvändiga.
Vid Holgers sida finns teologen och vännen Roland Spjuth. Tillsammans skriver de en bok där den levda erfarenheten och den teologiska reflektionen får mötas utan att någon av dem tar över. Det gör boken ovanlig. Den blir inte en enkel sjukdomsberättelse, men inte heller en abstrakt bok om ”lidandets problem”. Den frågar vad kristen tro kan betyda när lidandet inte är ett tema, utan en verklighet som slagit sönder livet.
Här finns inga snabba svar. Boken romantiserar inte smärtan och försöker inte ge lidandet en from förklaring. Den vågar tala om Guds tystnad, människors svek, vårdens makt och den djupa ensamhet som kan drabba den som inte längre orkar föra sin egen talan. Men den söker också efter ett hopp som inte bygger på förnekelse. Ett hopp som kan finnas kvar när allt inte ordnar sig.
Ur detta växer också bokens fråga om efterföljelse fram. Inte som ett heroiskt ideal där människan samlar kraft och går vidare, utan som den svåra frågan om vad det innebär att följa Kristus när vägen går genom mörker och förlust, och när man inte längre kan prestera, bidra eller ens uttrycka sin tro som tidigare.
Och därför är detta också en bok om kyrkan. Om gemenskapen. Om vad det betyder att lyssna till dem som lider och låta deras berättelser förändra vår bild av Gud, människan och det goda livet. En kristen gemenskap prövas inte bara i sin lovsång, utan även i sin förmåga att bära, hedra och försvara dem vars liv går sönder.
När lidandet får ett namn är en bok att läsa långsamt. Inte för att den är svår att förstå, utan för att den tar oss till en plats där vi alltför sällan stannar kvar.
