En lång vänskap
Den 11 november respektive 1 december överlämnades två spännande festskrifter. Den ena till Roland Spjuth (lektor i systematisk teologi vid Akademi för ledarskap och teologi samt docent vid Lunds universitet) och den andra till Arne Rasmusson (professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet). Båda är mer än väl värda varsin festskrift. Deras inflytande över och betydelse för svensk teologi sedan 1990-talet kan inte överskattas!
Så varför har de kommit att få denna betydelse? Ja, det beror inte endast på osedvanlig begåvning, ett outtröttligt forskningsarbete, en kollegial generositet och ett inspirerande engagemang för sina studenter. Det kanske enskilt viktigaste faktorn är något annat, nämligen den långa vänskapen dem emellan. Det är en vänskap som tog sin början i Växjö under tidigt 1970-tal och som sedan dess både har hållit i sig och djupnat. Den här vänskapen har också hela tiden varit en teologisk vänskap som givit rum för en ständigt kreativ dialog. Som med all god vänskap, har deras vänskap tveklöst gjort dem bättre som teologer än de skulle ha blivit på egen hand.
Betydelsen av denna teologiska vänskap, kommer till ett vackert uttryck i bådas likartade kommenterar i de båda artiklar som de (naturligtvis) ovetande om varandra skriver i den andres festskrift.
Roland skriver så här: “[M]in egen teologiska utveckling [har] i hög grad … skett i dialog med [Arne]. Vi möter varandra på 1970-talet när vi går på samma gymnasieskola i Växjö. Där börjar en dialog som sedan pågått i mer än fyrtio år. … Till vår dialog hör att vi nästan alltid läser varandras texter innan publicering. Så detta är en av de få saker jag skrivit där jag får Arnes synpunkter först efter tryckning. Detta kan tyckas synnerligen olämpligt eftersom denna artikel behandlar ett ämne där han själv är expert!” (Vänskap | Friendship, s 334, 350).
Och Arne skriver: “Sedan Roland och jag möttes 1973 har vi inte bara varit nära vänner utan också kontinuerligt samarbetat som teologer. Detta är en av få texter som jag har skrivit som Roland inte har läst, kommenterat, kritiserat och förbättrat i förväg. Jag hoppas att det inte märks för mycket. Jag är oerhört tacksam för vår långa vänskap och vill med denna text ge ett litet uttryck för det” (Barmhärtighetens gemenskap, s 330)
Jag känner mig själv hedrad, inte endast som förläggare, utan också som vän till Roland i 48 år och som bror och vän till Arne i 62 år, att ha fått ge ut dessa båda mycket välskrivna och spännande festskrifter! De vittnar båda om rikedomen i deras teologier och akademiska gärningar.
Rolands festskrift, Barmhärtighetens gemenskap, är redigerad av fyra vänner till Roland: Carl-Magnus Carlstein, Maria Ledstam, Fredrik Wenell och jag. Förutom vi, medverkar följande personer i boken: Greger Andersson, Sune Fahlgren, Eleonore Gustafsson, Joel Halldorf, Mikael Hallenius, Harald Hegstad, Niklas Holmefur, Bent Hylleberg, Lars Johansson, Ulrik Josefsson, Maria Karlsson, Håkan Kenne, Mattias Martinson, Pekka Mellergård, Åsa Molin, Andreas Nordlander, Matthew T. Nowachek, Arne Rasmusson, Birgitta Rasmusson, Ola Sigurdson, Mikael Tellbe, Lennart Thörn, Ellen Vingren, Tommy Wasserman, Hanna Wärlegård och Samuel Åsberg.
Arnes festskrift, Vänskap | Friendship, är redigerad av två vänner och tillika kollegor till Arne: Ola Sigurdson och Jayne Svenungsson. Förutom dessa båda medverkar följande personer i boken: Mårten Björk, Annika Bourdieu, Peter Carlsson, Petra Carlsson, William T. Cavanaugh, Thomas Ekstrand, Maria Essunger, Hjalmar Falk, Dion A. Forster, Johanna Gustafsson Lundberg, Joel Halldorf, Werner G. Jeanrond, Mattias Martinson, Pekka Mellergård, Håkan Möller, Andreas Nordlander, Friederike Nüssel, Stephen J. Pope, Cecilia Rosengren, Kamilla Skarström Hinojosa, Dirk J. Smit, Roland Spjuth, Leif Svensson, Etienne de Villiers, Robert Vosloo, Mats Wahlberg, Fredrik Wenell, Martin Westerholm och Susanne Wigorts Yngvesson.
Läs mer om dessa båda festskrifter: