Arne Rasmusson, varför ska man läsa Jacques Ellul?
Varför ska man läsa Jacques Ellul? Jag ställde frågan till min bror Arne Rasmusson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet. Jag gjorde det i samband med Spricka förlags nyutgivning av Elluls lilla bok Närvaro i modern tid. Arnes svar blev en av de bästa och mest insiktsfulla korta introduktionerna till Elluls tänkande och författarskap som har skrivits. Och det blev också nyutgåvans 10 första sidor under rubriken »Jacques Ellul: En introduktion«. Här nedan återges detta svar i sin helhet (rubrikerna är tillagda av mig i denna webbversion). Läs och begrunda. Och var beredd på att bli nyfiken att ta dig an Närvaro i modern tid och sedan vandra vidare i Elluls rika författarskap. För egen del är Ellul en av de tänkare som allra mest har påverkat mig sedan 70-talet och fram till idag.
***
»Mannen som har förutsett nästan allt«
Närvaro i modern tid av Jacques Ellul publicerades 1948. Man kan fråga sig om en så gammal bok om kyrkans närvaro i den moderna världen har något att säga idag mer än 70 år senare.
Ett sätt att svara skulle kunna vara att hänvisa till den kände och sekuläre journalisten och författaren Jean-Luc Porquet som 2003 gav ut en bok med titeln Jacques Ellul: l’homme qui avait (presque) tout prévu (»mannen som har förutsett nästan allt«). Porquet råkade i en bokhandel 1999 hitta den sista boken Ellul publicerade under sin livstid. Han hade då aldrig hört talas om Ellul, men upptäckte hur Ellul på ett unikt sätt hjälpte honom att förstå sin egen tid. Och han börjar läsa mer Ellul och skriver sedan en bok om 20 idéer om det moderna samhället han finner i några av Elluls böcker. Han ger 2011 ut en uppdaterad upplaga av boken och säger då att Ellul under dessa åtta år i Frankrike har blivit alltmer läst och diskuterad. Porquets bok, som fick ett stort genomslag, bidrog till detta växande intresse.
Denna utveckling har fortsatt sedan 2011. Det verkar som om Ellul i Frankrike nu är mer aktuell än någonsin. En stor del av hans så långt mer än 60 böcker finns i nyupplagor på franska. Dessutom skrev han över 1100 artiklar och bokkapitel. En del av dessa har givits ut i artikelsamlingar. En strid ström av postumt publicerade böcker av Ellul har också getts ut och fler är på väg. Ellul började översättas till engelska på 1950-talet. Under de sista åren har allt fler av dessa översättningar getts ut i nyupplagor och en rad har översatts för första gången. Just denna bok, som först översattes till engelska 1951, kom ut i en nyöversättning 2016. Hans böcker är översatta till åtminstone 17 språk. Litteraturen om Ellul växer också snabbt både på franska och engelska. (Se vidare bibliografin över Elluls författarskap som är inkluderad i denna bok.)
Vem var då Jacques Ellul?
Vem var då Jacques Ellul? Ellul, som föddes 1912 och dog 1994, var en fransk rättshistoriker och sociolog som också skrev en lång rad teologiska böcker. Ellul växer upp i Bourdeaux på den franska Atlantkusten där han även studerar rättshistoria och skriver sin doktorsavhandling om romersk rätt. Karl Marx påverkar honom tidigt, men han blir också omvänd till kristen tro i unga år. Han fortsätter att vara inspirerad av Marx sätt att arbeta, samtidigt som han menar att Marx analyser var föråldrade. Dessutom blir han tidigt kritisk mot det franska kommunistpartiet på grund av Stalins Moskvarättegångar, kommunisternas massakrer på anarkister under det spanska inbördeskriget och den dogmatism och antiintellektualism han möter inom partiet, som han aldrig var medlem i. Ellul är också under 1930-talet engagerad i den personalistiska rörelsen, ledd av framförallt katolska intellektuella. Han blir dock själv inte katolik, utan blir medlem i den franska reformerta kyrkan. I sydvästra Frankrike leder han – tillsammans med sin livslånga vän Bernard Charbonneau – en radikal falang av personalismen. Ellul och Charbonneau bryter dock snart med den dominerande Pariscentrerade personalistiska organisationen. Deras egen rörelse har senare kommit att ses som början på den franska miljörörelsen. I förordet till den svenska upplagan från 1981 skriver han självkritiskt att han borde ha diskuterat miljöfrågan i denna bok. Som 23-åring skriver han ett längre manifest, publicerat tillsammans med Charbonneau, om födelsen av ett revolutionärt medvetande och konstruktionen av ett personalistiskt samhälle, som nu finns publicerad i Nous sommes des révolutionnaires malgré nous: Textes pionniers de l’écologie politique (2014).
Bortom konflikten mellan evangelisation och politiskt engagemang
Samtidigt möter han som nykristen en uppdelning i europeisk kristendom mellan de som betonade evangelisation, bibel och teologi, och fromhet och de som betonade vikten av att engagera sig i den politiska världen. Ellul kunde inte förlika sig med någon av dessa hållningar. När andra världskriget bryter ut 1939 och Frankrike ockuperas av det nazistiska Tyskland 1940, enas många på båda dessa sidor i motståndet. Ellul själv avsätts från den universitetslärarposition han då innehar och tillbringar krigsåren som bonde. Han är aktiv i motståndsrörelsen och arbetar med att hjälpa judar att fly till Schweiz. 2001 fick han hederstiteln »rättfärdig bland folken«, en icke-jude som med risk för sitt eget liv skyddade judar under Förintelsen, av Yad Vashen, den israeliska myndighet som hedrar Förintelsens offer och motståndare. Han studerar under dessa år också teologi, men tar aldrig ut någon examen. Efter kriget är han en kort tid biträdande borgmästare i Bourdeaux, men blir desillusionerad av hur politiken fungerar. Han får en professur i Bourdeaux och arbetar på universitetet fram till sin pensionering. Samtidigt är han mycket aktiv i den franska reformerta kyrkan både lokalt och nationellt, liksom i den internationella ekumeniska rörelsen. I Bourdeaux startar han en lokal församling, är mycket aktiv i en regional miljörörelse och arbetar under många år med ungdomar indragna i gängmiljöer. Han är också under hela sitt liv aktiv i politisk debatt och skriver ofta i dagspressen.
Efter krigets slut 1945 återuppstår den nämnda konflikten inom den reformerta kyrkan. Den stora skillnaden är att den politiskt engagerade delen har stärkts och att många kristna intellektuella, genom mötet i motståndsrörelsen med de nu nationellt mycket inflytelserika kommunisterna, identifierade sig med kommunistpartiet eller med den bredare vänstern. Men Ellul anser att man ofta bygger på föråldrade samhällsanalyser och bristfälliga teologiska modeller. Själv är han starkt influerad av Karl Barths teologi, men menar att även Barths politiska och etiska reflektioner var bristfälliga.
Det är i denna situation som Ellul får en inbjudan att föreläsa på det ekumeniska institutet i Bossey i Schweiz 1947. Det är de fyra föreläsningar som han håller där som utgör grunden för denna bok som kom ut 1948. Kriget är över och Europa håller på att byggas upp igen. Vilken roll kan kyrkan ha? De tankar han här försöker systematisera har sin grund i både den samhällsanalys han håller på att utveckla och i ett arbete med kristna studenter om hur ett gemensamt kristet liv kan gestaltas under de omständigheter kyrkan nu lever i. Hur kan kristna, som kristna, vara närvarande i den moderna världen? Det är frågan i denna lilla bok.
Kristen etik är både omöjlig och nödvändig
Det är tydligt att hans sätt att förstå den kristna etikens natur är inspirerat av Karl Barth. Kristen etik handlar inte om ett system av principer och regler, utan om att beskriva förutsättningar för och konturerna av ett kristet liv, att på ett provisoriskt sätt ge riktmärken och vägledning i de föränderliga situationer kristna lever i. I varje situation står man, som dömd och benådad i Kristus, inför Guds kallelse. Därför är kristen etik både något omöjligt och något nödvändigt. I svensk luthersk etik har man ofta betonat att moralen är inbyggd i de krav som finns i det skapelsegivna livet, i vardagslivet. Kristen tro kan bidra med motivation, men tonvikten ligger på det gemensamma ansvaret man delar med alla på samma sätt. Ellul håller med om att kristna som alla andra ska arbeta för att göra denna värld så dräglig som möjligt. Men enligt honom måste kristen etik framförallt förstås utifrån ett eskatologiskt perspektiv. Etiken kan varken direkt härledas från skapelsen eller från en föreställning om det realiserade gudsriket. I stället är det en etik för tiden däremellan (»redan, men ännu inte«). Guds rike är inget människan kan åstadkomma. Men kristna är kallade att genom sina liv vara vittnen till Guds rikes framtid och därigenom öppna upp världen. Därför är hoppet centralt. De ska våga göra det inga andra gör. Nyttan och effektiviteten ska inte stå i centrum. Han kan tala om att uppfinna en livsstil som på djupet och på lång sikt kan förändra ramarna för vår kultur och därmed villkoren för politik och ekonomi. Den frihet och relativa distans från den politiska och ekonomiska »nödvändigheten« som en sådan hållning kan skapa kan också bidra till en mer adekvat samhällsanalys, menar han.
Elluls etiska reflektion sker i ett samspel mellan å ena sidan hans djupgående och egensinniga bibelutläggningar och teologiska analyser och å andra sidan hans omfattande och breda samhällsanalys. Och han skriver i dialog med sin tids ledande teologer, samhällsvetare och samhällskritiker. Hans teologiska författarskap består av bibelutläggningar (både av hela bibelböcker och olika teman), breda analyser av kyrka och samhälle (både historiskt och i hans samtid) och direkt etiska arbeten. Han förenar som få andra sin historiska och samhällsvetenskapliga kunskap med teologisk analys. De olika perspektiven berikar varandra på ett ovanligt fruktbärande sätt. En anledning till det är att han behärskar både sidorna så väl, något som både var och är ovanligt.
Likt Barth är hans teologiska analyser genomsyrade av bibliska teman och språkbruk på ett sätt som inte är lika vanligt i nutida akademisk teologi. Det är mycket tydligt i denna bok och gör att han inte passar in i vanliga uppdelningar mellan biblisk och politisk teologi. För många låter han alldeles för samhällsvetenskaplig, medan andra ser en slags säregen inomkristen biblicism. Ett exempel i denna bok är hans sätt att tala om onda makter eller »makter och myndigheter«. I modern teologi har verkligheten ofta reducerats till förhållandet mellan Gud och mänskligheten. I Nya testamentet, liksom i klassisk teologi från kyrkofäder till Luther, tänkte man Gud, djävul och mänsklighet. Ellul använder ett sådant nytestamentligt språkbruk. Så kunde också Barth skriva, liksom en del bibelforskare Ellul byggde på. När Ellul senare diskuterar detta språkbruk säger han att han inte syftar på en andlig sfär befolkad av andliga väsen skild från den materiella och sociala världen. Han vill inte heller personalisera begrepp som satan (åklagare) och djävul (splittraren) eller beskriva en ond metafysisk princip. Samtidigt pekar detta språkbruk på något mer än bara metaforer. I Nya testamentet beskrivs sådant som Lagen, staten och Mammon (pengar) som sådana makter. Och Ellul frågar hur »pengar«, som representerar ett helt annat förhållningssätt än evangeliet, kan ha en sådan makt över oss. (Se hans bok L´homme et l’argent, 1954, Money and Power, 1984.) Eller varför lyder vi staten? Pengars och politikens makt över oss verkar irrationell, absurd och helt oproportionerlig om man bara ser pengar och stater som sociala och institutionella fenomen. Ellul kan också beskriva sådant som tekniken och religionen (inklusive kristendomen) som andra exempel på denna typ av makter. Dessa fenomen kan vändas till något gott, men de är inte goda eller ens neutrala i sig själva. Men han kan samtidigt säga att makterna har besegrats genom att Jesus Kristus mötte dem med en ickemakt som tömmer makterna på deras förmåga att vinna och krossa. I stället avsakraliseras de och blir bara till de ting de är. Men de har en förmåga att ständigt komma tillbaka och använda de krafter som avsakraliserat dem till en ny form av sakralisering. Men de har ingen slutgiltig makt i relation till den frihet Kristus skapar.
De teman som behandlas i denna bok utvecklas senare i en lång rad samhällsvetenskapliga och teologiska böcker som han delvis skriver i relation till varandra. På så sätt kan denna bok, som han själv säger, ses som en introduktion till hans fortsatta mycket omfattande författarskap.
Perspektiv på etik
I det första kapitlet formulerar han det perspektiv på etik som jag kort beskrev ovan. I senare böcker utvecklar han detta på flera olika sätt. I förordet till den svenska upplagan från 1981 nämner han sin »serie av böcker om kristen etik«. Han skrev många böcker om olika etiska ämnen, men när han säger »serie« syftar han på ett verk som var planerat att komma ut i flera volymer. Det kom att bli ett oavslutat verk. Det skulle bestå av en introduktion och sedan en behandling av människans etiska situation sedd från tre olika perspektiv: hopp, tro och kärlek. Hoppet leder till frihetens etik, tron till helighetens etik och kärleken till relationernas etik. Introduktionen består av två volymer, Le vouloir and le faire (1964) och Les sources de l’éthique chrétienne (2018), som på engelska heter To Will and To Do, vol I och II (1969, 2021). Manuskriptet till den andra volymen upptäcktes bara för några år sedan. Innan trodde man inte att det existerade. Frihetens etik består av tre volymer på franska: Éthique de la liberté I-II (1973) och Les combats de la liberté: Ethique de la liberté, Tome 3 (1984). På engelska finns en stor volym The Ethics of Freedom, som innehåller volym 1 och en tidigare version av volym 3. Helighetens etik ska förhoppningsvis komma ut på franska under 2022. Denna volym bygger på ett tusensidigt manuskript som Ellul aldrig lyckades helt färdigställa under sin livstid. Arbetet med relationernas etik påbörjades, så långt jag vet, aldrig.
Revolutionär kristendom
Kapitel 2 handlar om »revolutionär kristendom«. Han skrev sociologiska böcker om revolution som fenomen, såsom Autopsie de la Révolution (1969, Autopsy of Revolution, 1971), De la Révolution aux révoltes (1972) och Changer de Révolution (1982), men hans senare mer specifika analyser av revolutionär kristendom och kristendom och revolution finns framförallt i Les combats de la liberté, sidorna 134-208. Hela volymen är en slags politisk etik. En mycket kortare version finns i The Ethics of Freedom, sidorna 398-435. Han kritiserar Marx förståelse av revolutionen som konsekvensen av en nödvändig utveckling som antirevolutionär. För Ellul (som hänvisar till Proudhon) handlar revolutionen om att bryta med nödvändigheten. De starkaste krafterna i det moderna samhället är produktionens avgörande roll, statens växande makt, nationalstatens framväxt och teknikens självständighet. Ellul frågar hur en kristen frihet kan möta denna utveckling och på djupet förändra denna värld. Det handlar då inte först om handling på det ekonomiska och politiska planet, utan om att förändra ramarna för den kulturella kontext ekonomi och politik verkar inom.
Medlen slukar målen
Här blir frågan om vilka medel man använder avgörande, något som diskuteras i kapitel 3. I ett teknologiskt samhälle, där tekniken tar över allt fler områden av livet, blir allting medel och medlen blir sina egna mål. Också människan blir ett medel. Diskussionen som finns i detta kapitel utvecklas i boken La technique ou l’enjeu du siècle (1954) som kom att få ett stort internationellt genomslag när den kom ut i engelsk översättning 1964 med titeln The Technological Society. 1977 kom Le système technicien (The Technological System, 1980) och 1988 Le bluff technologique (The Technological Bluff, 1990). En bred teologisk reflektion om teknikens roll finns i Theologie et technique (2014). Men själv beskriver han det stora verket Éthique de la liberté (Ethics of Freedom) som ett slags kristet gensvar på hur man kan möta den situation han beskriver i sina böcker om tekniken. En kristen etik skiljer inte, enligt Ellul, medel från mål. Det kristna handlandet syftar inte till att åstadkomma något, utan om att göra närvarande något som redan är fullbordat. Kristna ska därför använda medel som uttrycker den gåva som Guds handlande innebär. Därför är kristen etik en medlens etik. Frågan om våldsanvändning gör diskussionen om mål och medel som mest akut. Under Elluls tid var frågan om våldsanvändning i befrielserörelser och revolutionära rörelser central. Många ledande intellektuella, inklusive många teologer, försvarade det revolutionära våldets och inte sällan terrorns nödvändighet. Ellul, som utgick från att kristna ska stå på de förtrycktas sida och arbeta för frihet, diskuterar våldsanvändning i många sammanhang, men man kan särskilt nämna hans bok Mot våldsförespråkarna (Contre les violents, 1972) som kommer ut i svensk översättning på Spricka förlag. I denna bok analyserar han både våldets funktioner och konsekvenser och pekar på den kristna kallelsen att bryta nödvändigheten. När man nu ser tillbaka på de revolutionära rörelser som var aktiva på Elluls tid kan man inte annat än se träffsäkerheten i hans analyser.
Vad ska vi med kristna intellektuella till?
I kapitel 4 diskuteras den roll kristna intellektuella lekmän kan ha. I Sverige och framförallt inom svensk kristenhet är det inte så vanligt som i Frankrike att tala om de »intellektuellas« roll. Ellul syftar på personer som på grund av utbildning och arbete är engagerade i kritiskt tänkande och reflektion. Detta kapitel diskuterar sålunda kristna intellektuella lekmäns närvaro i samhället i stort. De är inte teologer, men som kristna intellektuella kan de inte undvika att vara formade av teologi eller relatera till teologiska föreställningar. Ellul själv är ett exempel. Han kunde beskriva sina historiska och samhällsvetenskapliga studier som en aspekt av sin kristna kallelse att bättre förstå den värld i vilken vi lever. Han skrev inte en specifikt »kristen« eller »teologisk« sociologi. Han kan dock hävda att en kristen hållning har potential att bidra till en adekvat analys. Att se mänskliga fenomen som en del av Guds skapelse kan öka den sympati med studieobjektet som är en förutsättning för god forskning. God observation kräver både närhet och distans, och den kristna människans existens som både en del av världen och som avskild från den kan bidra till denna dubbelhet. Eftersom hon inte sätter sitt slutliga hopp till denna värld och dess institutioner och rörelser har hon också möjlighet att se verkligheten mer realistiskt. Sådana hållningar är dock inte något som självklart följer av en kristen identitet. Tvärtom har kristna intellektuella genom historien, enligt Ellul, ofta okritiskt identifierat sig med den politiska och kulturella makten eller med olika rörelser.
I detta kapitel analyserar Ellul speciellt hur den moderna mediekulturen, såsom den såg ut på 1940-talet, skapar speciella utmaningar och svårigheter. Redan då kan han säga att både vardagserfarenheten och verklighetens komplexitet drunknar i medievärlden. Och media formas av de förutsättningar och tekniska medel som står till dess förfogande. Idag ser vi hur sociala medier har förvandlat både politik och vardagsliv. Även intellektuella har svårt att handskas med denna situation. De vacklar ständigt, säger Ellul, mellan fenomenet och den förklarande myten. Ellul försöker formulera förhållningssätt som kan hjälpa oss att handskas med denna situation. I kyrkans fall kan kommunikationen inte frigöras från ett gemensamt sätt att leva. Det är inte teori som saknas, utan gemensamma livsformer som möjliggör både tänkande och kommunikation. Han analyserar vissa delar av detta fenomen i sin bok Propagandes (1962, Propaganda, 1965) som från ett brett sociologiskt perspektiv analyserar kommunikation och propaganda i ett teknologiskt samhälle. Annars är det förmodligen boken La parole humiliée (1981, The Humiliation of the Word, 1985) som tydligast utvecklar frågan om kommunikationens möjlighet i det moderna samhället.
Jacques Ellul – tänkaren som inte passar in
Har man kommit så här långt i min introduktion förstår man att Ellul inte passar in i vanliga mallar. Det gäller forskningsmässigt, teologiskt, etiskt och politiskt. Han var ofta mest kritisk mot förhållningssätt som stod honom nära, följde inte dominerande trender och var djupt skeptisk mot intellektuell konformism. Detta gjorde honom inte sällan kontroversiell i sin egen tid. Elluls analyser och hållningar är förstås inte invändningsfria. Jag har själv många invändningar. Men han försökte aldrig skapa en skola. Han utvecklade inget slutet system, och han skriver själv i denna bok att han inte har några patentlösningar. Han ville i stället hjälpa människor att tänka vidare. Dessutom förändras samhället och samhällsanalysen måste därför hela tiden utvecklas. Varken som samhällsforskare eller som teolog och etiker gör han anspråk på de slutliga svaren. Men genom sina böcker och artiklar utmanar Ellul sina läsare inte bara att arbeta vidare med Elluls specifika frågeställningar och analyser, utan hans författarskap kan också visa hur man idag kan arbeta med frågor om kyrkans närvaro i ständigt föränderliga situationer. Hans författarskap, som kan sägas ta sin början i denna lilla bok, intar en unik plats i 1900-talets intellektuella och teologiska värld.
Elluls författarskap, som kan sägas ta sin början i den lilla boken Närvaro i modern tid, intar en unik plats i 1900-talets intellektuella och teologiska värld.